Brev 308

En Eneboerska liksom Ni, (fastän hon lefver midt i sällskapsverlden) önskade hjerteligen att innan hon drager bort ur landet få träffa Er, dels för att få tacka Er för den himmelska Mannan i Era skrifter, dels för att få tala med Er om »Lifvets Stadier,« lifvets metamorphoser, ett ämne, som i denna stund mer än någonsin, har för henne ett djupt interesse. Hon kan icke komma till Er. Ni skall lätt förstå hvarför. Skulle Ni vilja komma till henne? Det är mycket begärt, jag vet det. Men Danmarks utmärkta män har gjort mig dumdristig. De ha gifvit mig skäl att tro att man af dem icke kan begära för mycket, icke kan hoppas mer [1v] än de gifva. –

Jag är hemma om Thorsdag (Christi himmelsfärdsdag) efter kyrkotiden eller ock om eftermidagen från kl. 4 till aftonen om jag kan hoppas at få vänta Er. Får jag det; skulle Ni vilja komma en stund, huru god vore Ni ej då mot den innerligt tacksamma